söndag 19 maj 2013

Lyckliga, vårystra kossor!



Tittut, vem e du?


Blir så lycklig och imponerad över att det finns eldsjälar som går mot den storskaliga strömmen och driver jordbruk på ett djur- och naturvänligt, ekologiskt, ytterst småskaligt och omsorgsfullt sätt! En sådan bonde, Folke Eriksson, fick jag kontakt med i höstas, och han bor dessutom i ”min” kommun vilket känns extra trevligt. Av honom får jag köpa nyttig havre, till både min och hönsens glädje.


Fjolårskviga som tillsammans med övriga jämngamla går på lösdrift

 Gården på 27 ha ligger strax utanför Gråbo med fantastisk utsikt över ett levande odlingslandskap, och med en liten ås i ryggen. Där hålls för närvarande sju amkor, en egen tjur, fjolårets kvigor/stutar och årets småkalvar - inalles 27 djur.
Och så det fuxfärgade ardennerstoet Tess, inte att förglömma!


Det finns verkligen inget mjukare än en hästs mule...


Tess är så lik vår ardennervalack, Pelle, som i många år tjänade familjen i både skogen och på åkrarna! 


Det sägs ju att kor har snälla ögon - men titta på det här!!!

Korna (som är av köttrasen Siemmental) äter ekologiskt ensilage och kraftfoder som odlas på gården. De går ute på bete hela sommaren tillsammans med tjuren, och blir betäckta på naturligt sätt vilket nog måste sägas vara väldigt ovanligt nuförtiden. Nio månader senare föder de sina kalvar som sedan får gå med sin mamma och dia ända fram till hösten, och därefter stannar de ytterligare cirka ett och ett halv år på gården innan det är dags för dem att bli antingen mat (stutarna) eller amkor.
Helt underbart, och jag blir liksom alldeles varm i hjärtat när jag är där och hälsar på och får träffa alla dessa vackra, vänliga kor!


Tjuren t.v. får bara se men inte röra, hela vintern lång...


Ladugården är gammal med precis ALL den charm som en sådan innehåller, och jag blir helt nostalgisk eftersom det var exakt så det såg ut hemma hos oss när jag växte upp. Uppbundna kor som sticker fram huvudet mellan järnstänger och äter från ett upphöjt cementbord där maten läggs ut – tänk så många gånger jag hjälpte till att utfodra våra djur på det sättet när jag var liten! Och jag kan fortfarande känna hur det kändes att stoppa in fingrarna i munnen på en liten dikalv, och låta den suga jättehårt och slicka med sin sträva tunga.


Bråttom, bråttom blir det när grindarna öppnas och friheten hägrar... (foto Yo)


Yippie, så härligt! (foto Yo)

I fredags var det dags för kosläpp i liten skala, då alla djuren fick komma ut i hagen närmast ladugården en stund. På kalvars vis så kesades det runt hej vilt, och tjuren måste ha väntat länge på närkontakt med motsatta könet för han hann knappt utanför grinden innan han försökte betäcka en av korna J.


Ska vi?! (foto Yo)

En lycklig tjur (foto Yo)

Det här sättet att bedriva jordbruk på är säkerligen inte någon strålande ekonomisk affär, och när Folke drar sig tillbaka så kommer förmodligen ingen annan att ta över och driva gården på samma sätt. Det är nämligen inte så man gör idag, utom möjligtvis som ekobonde…
Men åhhhh, vilken förlust det kommer att bli! För VARFÖR måste allt vara megastort, megalönsamt, megaeffektivt = megaproduktion i fabriksmiljö?!



Pfrrfrrf, vad gott det luktar jord! (foto Yo)


Snygg uppvisningstrav (foto Yo)


TACK till Folke som generöst tagit emot oss och berättat om sitt sätt att bedriva lantbruk.
Som avslutning kommer ytterligare några exempel på vårystra kalvar med massor av spring i benen! 


(foto Yo)


(foto Yo)


 Skolexempel på kesande J (foto Yo)


(foto Yo)

måndag 6 maj 2013

Kompost och andra härligheter


Scillan är nu som allra vackrast
- och vilken tacksam liten blomma den är att ha i sin trädgård! 

Så var det då ÄNTLIGEN dags att förbereda landen för sådd och plantering. 18° och strålande sol gjorde dagens gräv- och krattarbete till ett rent nöje!

Hundarna njöt där de låg och solade utsträckta på gräset, och hönsen smög omkring och kollade in om det möjligtvis kunde komma något smaskigt flygande ut över staketet när jag rensade bort övervintrat ogräs. När de tröttnat på det gick de och sandbadade, och tuppen fick nästan glädjefnatt när han skvätte sand över hela sig, rullade runt och sedan skakade sin glänsande fjäderdräkt.

 Skvätt, skvätt, skvätt...


... rulla, rulla, rulla (och passa på att ta lite mat)...



... skaka, skaka, skaka


Jag har en varmkompost som jag köpte för många år sedan, och är sååå glad över. Den är verkligen helt perfekt och hur enkel som helst att hantera; bara att tömma ur komposthinken, slänga i lite torv eller spån, stänga locket och veva runt några varv. Den sväljer lätt två hushåll där visserligen mycket ätbart spill går till hönsen, men där det ändå blir en hel del avfall som inte passar som fågelmat.


Snabbt som sjutton bryts allt ner och jag kan köra in skottkärran under ”tunnan”, tömma ur det ena facket och därefter transportera till efterkompostering med lite jord & kanske ett och annat löv.

Recycling...

Strax innan det sedan är dags att lägga potatis och så grönsaker, så sprider jag ut kompostjorden och känner mig barnsligt nöjd och lycklig över att konkret och väldigt praktiskt få vara delaktig i det naturliga kretsloppet!

Två fulla skottkärror myllades idag ner i grönsakslanden J.


Att hitta KRAV-märkta fröer är ganska enkelt, men att hitta dito sättpotatis är näst intill omöjligt och jag kan verkligen inte förstå varför!? Ett alternativ vore förstås att odla tillräckligt mycket själv för att kunna spara utsäde, men jag tycker det är svårt att förvara potatis i nästan ett helt år trots att jag har en riktig, gammaldags matkällare.


I år ska det sättas potatis ('Amandine' och 'Princess'), sås morot, lök, gurka, tomat, ärtor och squash i min trädgård. Landen är inte tillräckligt stora för att jag ska kunna täcka årsbehovet, men fram till jul brukar i vart fall potatisen räcka om jag har tur.

Squashen växer rekordsnabbt och en dryg vecka efter sådd är det dags för omplantering i större krukor

Smultron och jordgubbar är ett måste i en mormors/farmors trädgård tycker jag, och i år ska de få sällskap av några buskar med amerikanska blåbär som Yoh's svärmor säger ger så riklig skörd och smakar så gott! Det är nog ingen dum idé, eftersom allt blåbärsris jag har sett hittills i år ute i skogarna varit brunt och dött... 

Ett av landen med inte alltför vackra, men ack så funktionella, kompostgaller

För att utestänga de femton h:na - hundarna, hönsen och de små huliganerna - har vi hägnat in hela härligheten med kompostgaller (som enligt mig är guds gåva till mänskligheten) J.

Glad vår på er!